Hur det blev med sommarplanerna och hur det gick med knät efter olyckan

Vår stora grej för semestern detta år var ett besök på Liseberg. Det skulle vi bekosta med pengar vi tjänat ihop tillsmmans som familj. Och det skulle bli så förbannat roligt då tonåringarna inte varit där innan. Så när jag pajade mitt knä insåg jag rätt fort att jag förmodligen skulle bli hemma för att ta sig runt med kryckor på Liseberg en hel dag skulle inte bara sinka mitt humör utan också sinka för dem att hinna med allt. Men tack vare en total främling på facebook så fick med oss en rullsstol vilket gjorde att jag kunde följa med och dela upplevelsen! (Jag kunde ha lånat en rullstol på Liseberg men det var ingen garanti då jag inte visste hurvida jag skulle få plats i den.)

Jag vågade inte åka några karusseller på grund av knät men jag hade det supermysigt i alla fall och är SÅ glad att jag kunde följa med. Jag är också otroligt tacksam att Andreas jobbar inom daglig verksamhet och har jobbat inom boende i flera år så att hantera min rullstol inne i parken var inget som helst problem (förutom männsikorna som skiter fullkomligt i att en rullstol är ett rullande fordon och kastar sig ut framför en eller de som nästan satte sig i ens knä för att kunna ta sig förbi, fast de aldrig skulle gå så nära en stående människa av samma aneldning).

Så, vår upplevelse blev himla bra till slut. Tonåringarna fick åka allt de hann med, så även det yngsta barnet som fick åka med sin pappa Julle. Även Andreas hann med ett par åk. Jag vann en gosedjursuggla så jag var mer än nöjd och dessutom avslutade vi kvällen med att se Brad Paisley live. Nästa gång hoppas vi att vi kan slippa skador så vi får hinna med allt det vi inte hann denna gången!

Lärdom 1 från Liseberg: Snälla, visa lite jävla respekt för människor som tar sig fram med hjälp av rullstol. De är inte så jäkla lätta att stanna så kastar du dig ut framför en och bli skadad (cause you will be) så får du faktiskt skylla dig själv.

Lärdom 2 från Liseberg: Att köra bil i Göteborg kommer aldrig mer vara ett alternativ för oss. Det var fruktansvärt på alla möjliga sätt och inget jag rekomenderar någon. (Det funkade inte ens med GPS för att det var så kort mellan svängar och avfarter att vi inte hann få en instruktion innan hon började på nästa!)

Resten av semestern då?

Det gick bra. Det blev inte så mycket bad för mig som jag önskat på grund av knät men det tar jag igen nästa sommar. Med råge.

Jag har hunnit med att på gå golfeventet "Du & Jag Mot Cancer" som arrangerades av bland andra min kusin och min pappa (de samlade in ca 520 000 kronor till Cancerfonden), gjort ett jobb för Pinterest, sträcktittat på serierna Shadowhunters och How To Build A Sex Room, lånat en stuga på Gräsö ett par nätter, sett Prideparaden i Stockholm, åkt epa (obligatoriskt när äldsta tonåringen fått en), bytt telefon och blivit fri från kryckorna.

Angående knät så har jag som sagt släppt kryckorna. Jag kan gå utan problem nu men styrkan och stabiliteten kommer jag få jobba upp under en längre tid. Så att springa (haha, jag springer aldrig, vem försöker jag lura) eller simma är t.ex inte något jag kan göra ännu. Men det går framåt. Om än långsamt!

Hur var din sommar?

/ Ellinor